Låna är silver, Råna är Guld – Catharina Ingelman-Sundberg

Pensionärsligan är tillbaka. De charmiga pensionärerna som i Kaffe med rån tyckte att livet på servicehemmet Diamanten var så bedrövligt att de först tänkte begå ett rån för att hamna i fängelse. Så småningom bestämde de sig att istället stjäla pengar för att skänka bort till bättre behövande, precis som Robin Hood. Låna är silver, Råna är Guld fortsätter i samma stil som föregångaren.

Märtha, Stina, Krattan, Snillet och Anna-Greta har efter de spektakulära stölderna i Sverige de lämnat servicehemmet bakom sig och befinner sig nu i Las Vegas där de planerar en kupp mot ett kasino.

Pengarna de tjänat i Sverige är utplacerade hos bätte behövande, i alla fall är det vad de tror. När de återvänder hem från USA och undersöker vad pengarna gått till upptäcker de att ingenting nått fram dit de skulle. Deras egna pengar är slut så det behövs ytterligare ett rån, det största hittills.
Som om det inte vore nog besvärligt att planera och förbereda sig inför ytterligare ett rån har Outlaw Oldies, som Pensionärsligan nu kallar sig, lite problem med sina grannar. Vad de inte visste när de flyttade in i grosshandlarvillan på Värmdö var nämligen att det kriminella mc-gänget Bandangels håller till i ett av grannhusen.

Precis som med Kaffe med Rån är Låna är silver, Råna är Guld lite lagom tokrolig i all sin osannolikhet. Mina tankar förs till Jönssonligan med harmlösa karaktärer som är lätta att tycka om, man får en förståelse och medkänsla med dem trots att de faktiskt i grund och botten är tjuvar. Det finns fler likheter, till exempel har båda ligorna kluriga planer som ingen tror ska vara möjliga att genomföra men som de ändå lyckas få att fungera över förväntan fast när de väl står där med bytet i handen lyckas de ändå klanta till det i slutändan. Lite tragiskt blir det ibland när det till stor del handlar om att de klantat till sig och slarvat bort sitt byte och gör sitt bästa för att försöka hitta och stjäla tillbaka det men det är en rolig bok som på det stora hela är väldigt lättsam. Jag tyckte om den och boken är perfekt att ligga och slöa med i solen nu när den tiden på året börjar närma sig.

Betyg: 3.5/5
| Låna är silver, Råna är Guld | Catharina Ingelman-Sundberg | 333 s. | Forum | 2014-03 |
| Adlibris | Bokus | Cdon |

Han är tillbaka – Timur Vermes

Titel: Han är tillbaka
Författare: Timur Vermes
Originaltitel: Er ist wieder da
Förlag: Leopard
Utgiven: 2013-09-16
Sidor: 352
Betyg: 2/5

Handling:
Våren 2011 vaknar Hitler upp i centrala Berlin med huvudvärk. Det sista han minns är att han var med Eva Braun i bunkern, så förvånad inser han att staden inte ligger i ruiner.

Folk känner naturligtvis igen Hitler, men tror att han är en imitatör. Han gästar en tv-show och hans kommentarer tolkas som bitande ironi och blir ett Youtubefenomen. När Hitler blir förskräckt över bristen på övertygelse bland nynazisterna och skäller ut partiledaren, vinner han ett fint journalistpris – för sin satiriska exponering av fördomar. Karriären pekar spikrakt uppåt.

Omdöme:
Den här boken har visst gjort succé i Tyskland med 900.000 sålda exemplar. Jag kan förstå varför för den är annorlunda, smårolig och lyfter en intressant tanke. Vad skulle hända om Hitler kom tillbaka? Inte någon kopia utan Hitler själv. Hur skulle han bli bemött? Skulle någon ta honom på allvar eller skulle det bli som i boken där allt han säger tas som politisk satir? Och får man skämta om det här? Jag vet faktiskt inte, personligen kände jag mig ibland  lite kluven.

Kritiken mot mediesamhället var nog vad jag uppskattade mest. Vad skulle någon från den tiden tycka om de dök upp i dagens samhälle och slog på tvn och såg vad som sändes idag? Tvkockar, trädgårdsprogram och alla underhållningsprogram som går dygnen runt. Trots succén boken gjort i hemlandet så känner jag mig ljummet inställd, jag ville tycka om den men boken var tyvärr inte riktigt lika slående och dräpande som jag inbillade mig att den skulle vara när jag läste baksidetexten. Den var som sagt lite rolig men gjorde inget större intryck hos mig.

Min mormor hälsar och säger förlåt – Fredrik Backman

Titel: Min mormor hälsar och säger förlåt
Författare: Fredrik Backman
Sidantal: 447
Förlag: Forum
Utgiven: 2013-08-30
Betyg: 4/5

Min första bekantskap med Fredrik Backman var via hans blogg ett drygt år innan hans första bok En man som heter Ove kom ut. Jag var väldigt sen på hela Ove-tåget eftersom jag var rädd att hans roliga, lite knasiga sätt att skriva inte skulle vara lika bra i bokform. Självklart hade jag fel. Ove var underbar, humoristisk samtidigt som den lyckades vara djup och rörande med en allvarlig underton. Min mormor hälsar och säger förlåt är lite likadan, humor blandas med svåra stunder när vi får följa snart 8åriga Elsa.

Elsa är annorlunda och passar inte in i skolan där de andra eleverna mobbar henne. Det som gör hennes liv lättare är att hon har en mycket speciell mormor som skulle göra allt för sitt barnbarn, man skulle kunna säga att mormors superhjältekraft är att vara mormor för det finns nog ingen som skulle kunna vara bättre på det. Mormor är 77år gammal och mer än en smula galen, hon saknar helt spärrar. Hon är en riktig kruttant som skulle kunna skrämma de flesta och verkar ha försvårat livet för många, hur härlig mormor än verkar så tycker jag synd om Elsas mamma som ständigt måste reda upp allting när mormor gjort något tokigt. Elsas värld ställs på ända när det visar sig att mormor är svårt sjuk i cancer, innan hon går bort ger hon Elsa ett brev som hon ber henne att leverera. Brevet visar sig vara början på en komplicerad skattjakt.

Jag är inte den som lätt blir tårögd när jag läser men den här boken lyckades med det när den inte istället fick mig att skratta, sucka uppgivet eller le igenkännande. Det finns bara en sak jag inte tyckte om med berättelsen och det var sagolandet mormor diktade upp åt Elsa. Det är deras speciella plats och mycket kretsar kring det. Det visar sig en bit in i boken att det är centralt för berättelsen men det blir helt enkelt lite för mycket för mig, jag hinner bli uttråkad, tappa intresset och börja skumma igenom de delarna.  Jag tyckte om vad sagolandet visar sig betyda men skulle ha föredragit om de kortats ner och avslöjandet kommit lite tidigare så att jag inte hunnit bli lite less på sagorna.

Själva berättelsen är överdriven med karaktärer som gränsar till karikatyrer men det är en del av charmen, allt är så härligt over-the-top att jag inte kan annat än att älska det.

Är det en ny Ove? Jag tror inte det men tycker man om Backmans sätt att skriva kommer man säkerligen tycka om denna med.

Hur man botar en feminist – Nanna Johansson

Titel: Hur man botar en feminist
Författare: Nanna Johansson
Sidantal: 125
Förlag: Ordfront förlag (Galago)
Utgiven: 2013-09-20

Beskrivning från Bokus:
Nanna Johansson gör sitt bästa för att passa in i det svenska samhället. Hon nätdejtar, skriver konstruktiva tips på Moderaternas hemsida och svarar på Platsbankens annonser, men hur hon än gör blir det fel. Frågan är om det är hon som borde förändras, eller det samhälle som anser att kvinnor behöver särskilda tjejpennor och att feminister botas med kuk.

I sin fjärde bok Hur man botar en feminist går Nanna Johansson, med ett virrvarr av serier, collage, nedriga photoshoppningar och bildmaterial rikligt illustrerat i paint till fullständigt respektlös attack mot näthatare, främlingsfientliga och ett allt mer tröttsamt patriarkat.

Mina tankar:
Eftersom min bekantskapskrets (kanske speciellt på facebook) är full av fantastiska bekantskaper med vettiga mänskliga värderingar träffade jag först på Nanna Johanssons seriestrippar genom delningar och kom på så sätt vidare till hennes blogg. Hur kan man inte älska vad hon gör? Hennes satir är underbart träffsäkert när hon sågar dumheterna i vårt samhälle. Boken innehåller flera godbitar jag kom på mig själv att sitta och flina åt. Ibland blir det lite för mycket för att det ska passa min humor men poängen i det hela går ändå hem. Jag vet inte om så här mycket satir gör samhällskritiken lättare att ta till sig eller om den istället får folk att fnysa och klassa det som trams men i vilket fall tyckte jag att det var ganska underhållande.

Kaffe med Rån – Catharina Ingelman-Sundberg

Titel: Kaffe med Rån
Författare: Catharina Ingelman-Sundberg
Förlag: Månpocket
Utgiven: 2013
Sidor: 367
Betyg: 3.5/5

Om boken:
Märtha, Snillet, Krattan, Stina och Anna-Greta har det långtråkigt där de bor på servicehuset Diamanten. Dålig mat och trist bemötande, för lite motion och ständiga besparingar. Antagligen skulle de ha det mycket bättre i fängelse!

Märtha får en snilleblixt – de ska begå ett brott och se till att de blir dömda. Någon typ av ekonomisk brottslighet, en liten kupp av något slag. Bytet ska de skänka till fattiga och gamla. Kunde Robin Hood så kan väl vi!

Med rollatorerna i högsta hugg tar gänget in på lyxhotell där det finns gott om förmögna gäster. Men allt går inte som planerat. För att lyckas måste de tänka ut det perfekta brottet. Äventyret tar fart. Snart finner sig Pensionärsligan indragen i den undre världen och vad som helst kan hända.

Min upplevelse av boken:
Kaffe med Rån lockade mitt intresse direkt när jag såg den, omslaget stack ut precis tillräckligt för att jag skulle läsa mer om den och när jag gjorde det blev jag fast. Det här är en charmigt humoristisk bok som har ett lite allvarligare bakgrundstema om hur äldre försummas i vårt samhälle där pengar ibland blir viktigare än människors livskvalité. På sätt och vis tycker jag att den påminner lite om Hundraåringen som jag faktiskt blev lite besviken på när jag läste den, den hade nog hypats för mycket. Måste jag välja föredrar jag Kaffe med Rån, jag hade inte hört någon prata om den förut så jag gav mig in på den utan några större förväntningar. Handlingen känns ofta otrolig i all sin osannolikhet men boken är rolig och varm. Den var perfekt att läsa i helgen framför brasan i stugan, en riktig mysbok.

Glada hälsningar från Missångerträsk – Martina Haag

Titel: Glada hälsningar från Missångerträsk
Författare: Martina Haag
Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: 2011
Sidor: 286
Betyg: 3.5/5

Stockholm. Nadja har längtat efter barn i hela sitt liv, men inte träffat den rätte. Men nu, när hon närmar sig 45 och fortfarande är barnlös singel så bestämmer hon sig för att göra någonting åt saken. Kosta vad det kosta vill.

Missångerträsk. Lotta har fått nog. Hon och Magnus har inte legat med varandra på över ett år. Nu ska de åka till Paris och ta in på hotell, rädda äktenskapet och prova alla former av sex som de inte har testat hittills.

Två systrar, en innerstadsstockholmstjej och en småbarnsmamma i Lappland gör en hemlig överenskommelse om att hjälpa varandra. Men det går inte riktigt som de har tänkt sig.

 

Det här är den första boken jag läst av Martina Haag men jag tvivlar på att den blir den sista. Varm, rolig och charmig på ett sätt som gör att man slukar boken i ett nafs, något som blir lätt att göra med det enkla vardagliga språket som sveper med en i handlingen.

Boken lämnar inget stort avtryck efter sig hos mig och jag kommer säkert inte tänka på den igen efter det här men vill man läsa något som får en att le så är den här boken perfekt och jag rekommenderar er att läsa den om ni är sugna på en stunds lättsam läsning.