Jorden runt på åttio dagar – Jules Verne

20491218Författare: Jules Verne
Originaltitel: Le tourdu monde en quatre-vingts jours
Förlag: B.Wahlströms
Utgiven: 2012
Sidor: 224
Betyg: 4/5

Jag fick åter nöjet att läsa en av B.Wahlströms nyutgivna klassiker som är så fint illustrerade att jag känner mig lite som Gollum när jag bläddrar i dem. ”my prrrecious…” Jag är svag för fina böcker och dessa är verkligen snyggt gjorda.

Många verkar ha en relation av något slag till Jorden runt på åttio dagar men har jag stött på den här i skriftlig eller filmatiserad form förut så är det inget jag minns, jag har förstås haft en ungefärlig vetskap om bokens innehåll men det här är första gången jag fått lära känna den i sin helhet.

1872 slår den engelske gentlemannen Phileas Fogg vad om 20.000 pund på att man kan åka runt jorden på åttio dagar. Ingen tror att det är möjligt men han bestämmer sig för att bevisa att det kan göras, tillsammans med sin betjänt Passepartout ger han sig av redan samma kväll. Under resans gång gör de korta stopp i många olika länder där de får en lite lätt och ytlig kontakt med andra kulturer och deras seder. Som om det inte vore nog med tidspressen förföljs de av detektiven Fix från Scotland Yard som tror att Phileas Frogg rånat Bank of England.

Jorden runt på åttio dagar är förmodligen så mycket välmående västeuropeiskt 1800-tal som det kan bli och man får försöka ta boken för vad den är istället för att lägga nutida värderingar i den. Gör man inte det tror jag det är svårt att tycka om den för den innehåller en hel del osmakliga bitar som rasistiska stereotyper och hyllningar av det brittiska koloniväldet som äntligen spridit sin höga civilisation till de stackars underutvecklade vildarna.

Bortser man från allt det så är det en fantastisk äventyrsroman som säger oss en hel del om tiden. Att ge sig ut i världen är ett stort äventyr, resesätten är osäkra och de främmande länderna lite läskiga. Världen är större, mer okänd, men samtidigt har den börjat krympa. En resa som tidigare skulle ha tagit över ett år går plötsligt att genomföra på en bråkdel av tiden.

Jag blev förvånad över hur mycket jag tyckte om den här boken, jag har svårt att sätta fingret på exakt varför men det är nog det faktum att den har en slags gammaldags charm som tilltalade mig. Vissa saker känns som om de är skrivna lite med glimten i ögat vilket gjorde den lättare att ta till sig. Trots humoristiska inslag är boken lite torr och stel men ändå upplevde jag den inte alls som seg att läsa, tvärtom flöt boken på bra.

Avslutningsvis bjuder jag på ett par av de fantastiska illustrationerna som finns i boken, de är så fina och gjorde läsningen ännu mer njutbar.

jordenrunt

Annonser

Ghostman – Roger Hobbs

Ghostman - Hobbs_9cfd99d76725f27c9396a4af7bd9bf7fTitel: Ghostman
Författare: Roger Hobbs
Originaltitel: Ghostman
Förlag: Bokfabriken
Utgiven: 2013
Sidor: 303
Betyg: 3/5

Boken börjar med ett kasinorån som går snett. En av rånarna försvinner med bytet och när arbetsgivaren Marcus inte får tag i honom bestämmer han sig för att kalla in någon för att leta reda på hans pengar.

Personen Marcus kallar in är Jack Delton, nåja han heter egentligen inte Jack men vad han nu än kan tänkas heta får vi aldrig veta. Jack är en Ghostman. En Ghostman är en mästare på förklädnader och har som jobb att få saker att försvinna, främst rånare och deras byte. Han är bra på sitt jobb och det här uppdraget som går ut på att inom 2 dygn ta reda på vad som gått snett och hitta pengarna är egentligen alldeles för rörigt för att han vanligtvis skulle ta sig an det men han är skyldig Marcus en tjänst och dessutom är han uttråkad.

Jack är ett mysterium, vi får små tillbakablickar som får oss läsare att lära känna honom lite bättre men han är en person full av hemligheter och byter personligheter med samma lätthet som vi andra byter kläder. Jack är trovärdig i sin roll, han är inte ond men han har vad som krävs för att leva det liv han gör. Behöver han hota, skada eller döda någon så gör han det kallt utan några skuldkänslor. Just det faktum att huvudkaraktären inte är en person med många förmildrande drag som rättfärdigar hur han beter sig är en av de saker jag tycker bäst om med boken. Han har inga nobla motiv som ursäktar brotten och våldet, det som driver honom är bara utmaningen i arbetet som verkar vara det enda som verkligen kan underhålla honom.

Jag tyckte om boken och skulle ha gett den ett högre betyg om det inte varit för författarens ovilja att lämna något åt läsarens fantasi. Allt ska beskrivas i minsta lilla detalj. Jag har till exempel inget intresse av att få veta de exakta måtten på de tre olika standardstorlekarna av ISO-containrar, dessutom både i tum och meter, när det inte har någon som helst betydelse för storyn.

20140119_112425

Sådär är tyvärr mycket av boken. De detaljerade beskrivningarna är däremot bra när det kommer till saker som är relevanta, till exempel rånet och sättet Jack går tillväga när han ska försöka finna den försvunna rånaren och bytet men Hobbs verkar inte kunna utelämna något, han vet helt enkelt inte när han ska sluta rabbla fakta. Det är riktigt synd för jag gillar konceptet, den mysteriske Jack är fascinerande och boken hade kunnat vara fantastisk med hårdare redigering.

Djungelboken – Rudyard Kipling

978132640_Djungelbokcmy_9743Titel: Djungelboken
Författare: Rudyard Kipling
Originaltitel: The Jungle Book
Förlag: B.Wahlströms
Utgiven: 2013
Sidor: 192
Betyg: 4/5

Det här var min första bekantskap med Djungelboken i skriftlig form och den är förstås lite annorlunda än de filmade versionerna, precis som de flesta gamla barnsagor är den lite vuxnare och lite allvarligare än vad vi senare generationer är vana vid vilket gör att vi vuxna aldrig blir för gamla för dem och just det har förmodligen hjälpt böckerna att behålla sin klassikerstatus. Förutom berättelsen om Mowgli och djungelns djur innehåller boken också andra berättelser av Kipling. ”Rikki-Tikki-Tavi” stötte jag på som barn och är välbekant med men ”Den vita sälen” och ”Elefantpojken” var helt nya bekantskaper, nostalgin i barndomsminnen är betydelsefullt och kanske är det den enkla anledningen till att jag inte uppskattade dessa berättelser lika mycket som Mowgli och Rikki-Tikki-Tavi.

Så fort klassiker kommer på tal brukar jag säga att jag har lite svårt för dem, att jag tycker ofta att de är ganska torra och sega att läsa. Till min stora belåtenhet försvann mycket av den känslan försvann när jag började läsa den här versionen av Djungelboken som är en del i B.Wahlströms vackert illustrerade klassikersamling som ständigt växer med nya fina böcker. Illustrationerna av Robert Ingpen är så fantastiska att det är omöjligt att bli uttråkad av den här boken, precis som med Nordiska Väsen blev jag lite förälskad i helheten för boken är så snyggt gjord. Vill ni läsa klassiker kan jag varmt rekommendera den här bokserien för mycket bättre än så här blir det nog inte.

20140108_120341

Stad av Aska – Cassandra Clare

stad-av-askaTitel: Stad av Aska
Författare: Cassandra Clare
Originaltitel: City of Ashes
Serie: The Mortal Instruments #2
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgiven: 2013
Sidor: 490
Betyg: 3/5

Stad av Aska är andra delen i den framgångsrika urban-fantasyserien The Mortal Instruments, första delen heter Stad av Skuggor och har även filmatiserats med, enligt min åsikt, tveksamt resultat och jag verkar inte ha varit ensam om min åsikt för först var det tänkt att uppföljaren inte skulle bli av men nu har visst det ändrats så snart borde vi kunna se Stad av Aska på filmduken.

Stad av Aska tar vid där Stad av Skuggor slutade. Clary försöker vänja sig vid allt nytt men önskar att saker kunde återgå till det vanliga igen. I en värld där allt är nytt, farligt och komplicerat skulle hon behöva sin mamma men hon ligger fortfarande i en magisk koma samtidigt som Valentine fortsätter med sina planer som går ut på att starta ett krig med Klave som styr den magiska världen. Clary försöker undvika Jace och istället fokusera på den trygga, välbekanta Simon men det är lättare sagt än gjort.

Det är svårt att skriva ett omdöme om den här boken utan att avslöja för mycket av handlingen eftersom många av mina åsikter baserar sig på specifika händelser men jag kan säga så mycket som att jag tyckte om den. Boken var spännande och flöt på bra, väldigt lättläst och medryckande. Det hände ett par gånger att jag plockade upp boken för att bara läsa ett par sidor men innan jag visste ordet av hade jag fastnat och läst flera kapitel.

Trots att jag vid det här laget börjar bli ganska trött på dessa triangeldraman så tyckte jag att allt annat gjorde mycket för att väga upp det. Speciellt roligt var det att få se lite mer av Valentine, jag tycker om böcker där skurken inte bara är ond för ondskans skull utan att det finns lite mer djup i karaktären och det ska bli spännande att läsa fler böcker i serien och få se vad det är han gjort med Clary och Jace och vad hans planer egentligen är.

Även om jag tycker om boken är jag lite kluven till karaktärerna. Jag tycker om Clary även om jag bara inte kan förstå mig på henne ibland och sidokaraktärerna Luke, Alec och Magnus skulle jag gärna vilja läsa mer om medan den här boken inte alls gjorde något för att förändra mina åsikter om Jace som fortfarande är lika jobbig och överdriven. Har också väldigt svårt att förstå mig på Clary och Jace, borde inte det faktum att de har fått höra att de är syskon göra det lättare än så här att hålla sig borta från varandra? De är beredda att strunta i att de, i alla fall enligt vad de tror, är syskon och ursäkta mig men det är lite för sjukt för mig…

På det stora hela blir det tummen upp för Stad av Aska och jag ser fram emot Stad av Glas som kommer ut i mars.

>Vad jag tyckte om Stad av Skuggor<

Månadssammanfattning – November

20131130_111155
Läst i november:

Legend – Marie Lu
Härskarinnan – Tiffany Reisz
Blackout – Susannah Cahalan
Månskensklockan – Peder Lagenskiöld
Kyss mig först – Lottie Moggach
Underbara Helvete – Jamie McGuire
Mörka Platser – Gillian Flynn
Fallvatten – Mikael Niemi (avbruten efter halva)
Snow White Blood Red (The Grimm Diaries Prequels #1) – Cameron Jace (short story)
Death Masks – Jim Butcher (ljudbok)
Mrs. Maddox (Beautiful #1.5) – Jamie McGuire (short story)

Böcker:Ljudböcker: 1 Short Storys: 2
Svenska:Engelska: 3

Antal lästa sidor: 2570 (1428 sidor färre än i oktober)

Kvinnliga författare: 6 Manliga författare: 4

Månadens bästa bok: Underbara Helvete, älskade den! Även Härskarinnan tyckte jag väldigt mycket om.

Månadens besvikelse: Fallvatten, tyckte den bara var obehaglig och gav upp efter att ha tvingat mig igenom halva. Inte min typ av bok.

Kommentar: November var ingen bra läsmånad. Jag gick runt med en del inre stress och oro samtidigt som mörkret sög musten ur mig så i början av månaden ville jag inget annat än att ligga nedkrupen i soffan med täckte och kuddar och kika på tv. Att jag var fast i Fallvatten som jag inte alls tyckte om gjorde inte saken bättre men saker ordnade sig, jag vande mig vid mörkret och gav upp med den boken så nu börjar läslusten återfinna sig lite. Jag är i alla fall riktigt glad över att jag äntligen blev klar med ljudboken Death Masks som jag har hållit på med länge, jag tycker om tanken med ljudböcker men det funkar så dåligt för mig.

Underbara Helvete – Jamie McGuire

underbara_helvete-mcguire_jamie-21617734-2459403011-frntlTitel: Underbara Helvete
Författare: Jamie McGuire
Originaltitel: Beautiful Disaster
Serie: Beautiful #1
Förlag: Kalla Kulor
Utgiven: 2013-05-01
Sidor: 362
Betyg: 5+/5

Tillsammans med sin bästa vän America har Abby flytt hemorten och ett jobbigt förflutna för att börja om på nytt på Eastern University. Målet är att att göra det bästa, hela tiden. Hon ska bli duktig och ordentlig. Allt verkar lovande till hon träffar Travis, kusin och bästa kompis till Americas pojkvän. Travis slåss för pengar på illegala klubbar och tjejer svärmar runt honom, han är definitivt inte den kille Abby borde vara intresserad av. Hon står emot hans charm och de blir vänner men med ömsesidig attraktion är det inte lätt att förbli vänner. Deras liv blir en kaotisk balansgång och som om det inte vore nog visar det sig att det inte alltid är så lätt att lämna det förflutna bakom sig…

Den här boken är full av klichéer, som så många gånger tidigare får vi läsa om bad boys som inte riktigt är så hemska som man kan tro och tjejen som kan se vad som döljer sig under hans yta och lyckas nästa sig in under rustningen men det roliga är att det absolut inte gör mig någonting för den här boken är bra! Riktigt bra! Fast jag får väl erkänna att det där brukar vara min favoritkliché, inte stolt över det men den funkar väldigt ofta för mig. Fläckvis tycker jag det finns lite oroväckande destruktiva varningssignaler som skriker att det här kan verkligen inte vara hälsosamt men av någon anledning bekymrar det mig inte så mycket här, kanske för att Abby inte på något sätt är naiv. Abby blev för övrigt snabbt en ny favoritkaraktär, hon är är smart, rappkäftad och har skinn på nästan. Karaktärerna är ganska överdrivna liksom vissa händelser men det är så bra skrivet att det helt enkelt funkar.

Det här var verkligen en ny bokkärlek. Den är känslostormande och fartfylld. Jobbig och underbar på samma gång. Bästa jag läst på länge! Jag håller tummarna för att nästa del i serien blir översatt till svenska, i den får vi se allt ur Travis perspektiv.

Snöbarnet – Eowyn Ivey

dumy_snobaret_6523Titel: Snöbarnet
Författare: Eowyn Ivey
Originaltitel: The snow child
Sidantal: 381
Förlag: Bazar
Utgiven: 2013-09-12
Betyg: 5/5

När jag först hörde talas om Snöbarnet visste jag att jag bara var tvungen att läsa den och vilken tur att jag gjorde det för det här var en bok jag inte kunde lägga ifrån mig. Eowyn Iveys debutbok är fantastisk. Hon lyckas sätta stämningen direkt och den håller i sig genom hela berättelsen.

Vi får följa med till 1920-talets hårda och otrygga liv i Alaska dit det barnlösa medelåldersparet Jack och Mabel nyligen flyttat från en mycket bekvämare tillvaro i Pennsylvania. När årets första snö faller får de ett infall och bygger en vacker liten flicka av snö, följande morgon är snöflickan borta men från platsen löper små spår av barnfötter. De vet inte vad de ska tro men sedan skymtar de en skygg flicka bland träden. Sakta men säkert lyckas de vinna barnets förtroende och hon presenterar sig som Faina.

Berättelsen kommer att kretsa kring detta vilda naturbarn som kommer och går som hon vill och som mot allt förnuft lyckas klara sig på egen hand mitt i den hårdaste vinter. Paret börjar snart att se henne som en dotter och har svårt att balansera hennes behov av frihet mot deras egen längtan och uppfattning om vad ett barn behöver men kärleken till Faina vinner alltid och de låter barnet få fortsätta leva på sina egna villkor. Mabel tror att flickan föddes ur snö och is medan flickan visat Jack en betydligt mer jordnära sanning. Fast är det verkligen så det är eller kan det ligga någonting i det Mabel tror?

Jag älskar böcker som denna där verklighet blandas med ett inslag av någonting magiskt och gåtfullt som sätter en liten extra krydda på handlingen. Snöbarnet är en saga för vuxna som trots sin lågmälda sorgsenhet också är fylld med kärlek och hopp. Karaktärerna är bokens styrka, de är så otroligt välskrivna och skildras med ett sådant äkta djup att det är omöjligt att inte känna med dem.

På hur väl författaren förmedlar känslan av det karga och oförlåtliga men ändå vackra och gripande landsskapet märks det att hon själv är född, uppvuxen och bosatt i Alaska och jag kan inte tänka mig någon annan plats som skulle vara en lika perfekt miljö för den här vackra vintersagan.