Mörka Platser – Gillian Flynn

9789187319402_200Titel: Mörka platser
Författare: Gillian Flynn
Originaltitel: Dark places
Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: 2013 (Pocket)
Sidor: 429
Betyg: 4/5

Jag brukar ofta säga att jag inte tycker om deckare men det det finns undantag. Rena kriminalromaner som följer polisens arbete är inget för mig men genren innefattar förstås så mycket mer än den sortens böcker. I Gillian Flynns hyllade bok Mörka platser har vi en thriller som verkligen gick hem hos mig och jag blir alltid lite extra glad när jag hittar böcker jag tycker om i genrer jag vanligtvis inte uppskattar så mycket.

Mörka platser lever minst sagt upp till sin titel, det är en mörk och obehaglig berättelse med trasiga människor som inte har haft det lätt i livet med fattigdom och utanförskap. Vi får följa den skadade antihjältinnan Libby när hon försöker lista ut vad som egentligen hände den där kvällen för 25år sedan när hennes mamma och två systrar blev mördade. Hennes storebror dömdes för brotten men var det verkligen han som gjorde det? Libby är övertygad om det men hennes pengar håller på att ta slut och när det finns personer som är beredda att betala henne för att hjälpa dem att gräva i det förflutna så tänker hon inte säga nej.

Förutom Libbys nutidshistoria får vi också ta del av vad som hände den där fruktansvärda dagen genom mammans och broderns perspektiv. Jag brukar inte tycka om hopp mellan olika berättare men här görs det snyggt och tillför både djup och spänning åt boken. Karaktärerna har fallit långt ner och är svåra att tycka om men efter allt Libby behövt gå igenom förstår jag varför hon är egocentrisk, småsint och har svårt att komma ur offerrollen. Ett lyckligt slut finns inte i en sådan här mörk och hopplös berättelse men jag hoppas ändå hela vägen igenom att Libby ska få ett bra avslut som kanske kan hjälpa henne att gå vidare med sitt liv.

Ledtrådarna om vad som hände läggs fram snyggt, precis som det ska vara är vissa enkla att lista ut medan andra inte stod klara för mig innan slutet. Spännande och välberättad väckte Mörka platser absolut suget efter Gillian Flynns andra böcker.

Ödemark – Yrsa Sigurðardóttir

17985373Titel: Ödemark
Författare: Yrsa Sigurðardóttir
Originaltitel: Audnin
Serie: Thora Gudmundsdottir #2
Sidantal: 365
Förlag: Modernista
Utgiven: 2013-09-17
Betyg: 3.5/5

Istället för att vara ordentlig och börja med den första boken i serien om Thóra Gudmundsdóttir hoppade jag rakt på den här. Ni som faktiskt läst dem i ordning kanske inte riktigt håller med mig om det här men min upplevelse är att det fungerade bra att börja med Ödemark.

Det har skett någonting märkligt på ett grönländsk basläger för ett isländskt gruvbolag, tre av deras anställda har försvunnit spårlöst från det glesbefolkade kustområdet. Gruvbolaget anlitar en grupp människor som ska resa dit och ta reda på vad som hänt dem. En av personerna i gruppen är advokaten Thóra Gudmundsdóttir och när hon och de andra anländer dröjer det inte länge innan de får reda på att de tre de letar efter inte är de enda som försvunnit därifrån. Den grönländska lokalbefolkningen tror att platsen är ond, att det vilar en förbannelse över den, och de försöker hela tiden övertala främlingarna att ge sig av medan de fortfarande kan för någonting hemskt kommer att hända om de stannar. Trots bybornas avoghet lyckas Thóra närma sig några av dem och får lite ledtrådar till vad som hänt som gör att de undviker platsen.

Jag har insett att det är många av böckerna jag tycker om som utspelar sig på karga och ödsliga platser, så det är inte så oväntat att denna bok som tar plats på på Grönlands östkust också tilltalade mig. Den hårda och utsatta miljön gör att lokalbefolkningens varningar känns extra kusliga, jag kan nästan börja tro på att det kanske trots allt inte är så långsökt med deras övernaturliga förklaringar. Spänningen finns där hela tiden men framförallt tycker jag att boken är ett fascinerande möte mellan det moderna västerländska samhället och det isolerade jakt- och fiskesamhället där de gamla traditionerna och legenderna ännu inte helt förlorat sitt inflytande på befolkningen.

Med sin kusliga och spännande stämning känns Ödemark som gjord för att krypa upp med i soffan under en mörk och ruggig höstkväll och sådana kommer vi nog inte lida någon brist på till ljuset och värmen återvänder.

Betraktaren – Belinda Bauer

betraktarenTitel: Betraktaren
Författare: Belinda Bauer
Originaltitel: Rubbernecker
Förlag: Modernista
Utgiven: 2013
Sidor: 336
Betyg: 3/5

Om Boken:
»De döda kan inte tala till oss«, hade professor Madoc sagt. Men det var inte sant. Nummer 19, det lik som den artonårige Patrick Fort undersöker på anatomilektionen, försöker berätta allt möjligt för honom.

Patrick har Aspergers syndrom och han har redan till­räckligt med bekymmer i sitt liv. Han har svårt att förstå sig på människorna omkring honom och han är besatt av tanken på döden – den märkliga dörr som bara öppnas åt ett håll och som hans far försvann igenom en dag för tio år sedan. Det är denna besatthet som fått honom att välja kursen i anatomi, men nu har hans sökande efter svar lett honom i riktning mot ett mer påtagligt mysterium, kanske rentav ett mord. Vem är den man som talar till honom från dissektionsbordet? Och hur hamnade han egentligen här?

Samtidigt som en död man bit för bit avslöjar sina dolda sanningar för honom, upptäcker Patrick hemligheter i sin egen familjs förflutna. Till slut är bara en sak säker: Ingenting är vad det ser ut att vara.

Mina tankar:
Precis som Belinda Bauers tidigare böcker är tempot i Betraktaren ganska långsamt fram till slutet när är upplösningen närmar sig men istället för fart är författaren en mästare på att skapa stämning i sina böcker och den finns även i denna. Det är en psykologisk kriminalroman vars djup i handlingen gör att jag inte alls saknar farten i berättelsen. Jag tyckte om den och är tacksam för att jag fick chansen att läsa den för boken var bra och intrigen är verkligen en fullpoängare! Trots att jag snabbt läste ut boken fastnade jag av någon anledning aldrig riktigt i handlingen och den lyckades aldrig rycka med mig. Det blev tyvärr aldrig riktigt nagelbitande spännande.

Även om det kändes självklart lite längre in i boken så begrep jag faktiskt inte i början att de olika berättarrösterna även innebar ett tidshopp i handlingen så där blev det lite tokigt för mig. Däremot var det oväntade twists i handlingen som jag verkligen uppskattade, jag tycker om när författarna lyckas överraska mig. För att inte tala om sidoploten med Mrs Deal som var lite ryslig på sitt lågmälda vis. Jag har ingen erfarenhet av personer i koma och känner till väldigt lite av fenomenet men det är fruktanssvärt att tänka sig att några personer ligger där instängda i sina egna kroppar, medvetna om allt runt sig och men helt oförmögna att kunna kommunicera med sina vårdare och anhöriga trots att de så gärna skulle vilja.

Karaktärerna är välskrivna och trovärdiga men eftersom jag har några personer med Aspergers nära mig har jag lite svårt för att läsa böcker med karaktärer som har den diagnosen för det känns så fel och tråkigt att det alltid är den här mer extrema stereotypiska bilden som visas upp så att det är så här omvärlden får intrycket av att dessa personer är och fungerar. Långt ifrån alla personer är som Patrick i den här boken. Det är inte så enkelt och enspårigt.

Hungerelden – Jerker Eriksson & Håkan Axlander Sundquist

9185785547
Titel:
Hungerelden
Författare: Jerker Eriksson & Håkan Axlander-Sundquist
Förlag: Ordupplaget
Serie: Victoria Bergmans svaghet 2
Utgiven: 2011
Sidor: 409
Betyg: 4/5

Poliskommissarie Jeanette Kihlbergs arbete med att lösa fallen med de döda invandrarpojkarna avbryts när en framgångsrik företagsledare mördas i Stockholm, på ett i det närmaste rituellt sätt. Flera märkliga detaljer gör att det ser ut som hämnd. Men, hämnd för vad?

Psykologen Sofia Zetterlund kopplas in för att bistå med en gärningsmannaprofilering. Ett arbete som blir problematiskt då de samtidigt inlett en kärleksrelation.

Jeanettes fortsatta sökande efter den försvunne Victoria Bergman leder inte bara till internatskolan i Sigtuna utan också till Danmark och händelser i det förflutna.

Sofia Zetterlund försöker, parallellt med sitt arbete som psykolog, att hitta tillbaka till sitt rätta jag.

Den första boken i serien tyckte jag kändes lite som ett Criminal Mindsavsnitt och den här boken fortsätter i samma anda. Otäckt, fruktansvärt och vansinnigt spännande. Människor visar sig kapabla till en ondska som är svår att föreställa sig men istället för att bli avskräckt och tycka att det blir för mycket lyckas författarna få mig att vilja vara med och nysta ut karaktärernas bakgrund för att se vad som fått dem att göra vad de gör.

Sexuella övergrepp, psykiska trauman, mord, mord på barn, en pedofilring, män som levt dubbelliv, en extremt sexistisk chef och en lesbisk relation. Det låter som mycket nedtryckt i en serie men jag tycker inte att det någonsin känns konstlat, författarna beskriver allt med en viss smakfull stilkänsla som jag uppskattar.

Boken är skickligt uppbyggd, man tror sig ha fått små ledtrådar serverade och så vipps så vänder det och det visar sig att det inte alls var vad man trodde. Serien rekommenderas varmt och det grämer mig lite att sista boken ligger hemma i lägenheten medan vi själva befinner oss i stugan.

Inferno – Dan Brown

438424_jpg_2473850l
Titel: Inferno
Författare: Dan Brown
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Serie: Robert Langdon #4
Utgiven: 2013
Sidor: 544
Betyg: 2/5

I Inferno får vi åter igen träffa på Robert Langdon, professorn i religiös symbolik. Här tar han oss med till Florens där han vaknar upp på ett sjukhus med en skada i huvudet och minnesförlust. Han vet inte vad han gör där men någon försöker uppenbarligen mörda honom, med hjälp av en doktor tar han sig därifrån och sedan börjar äventyret med att lista ut vad som hänt.

Trots framgångarna Dan Brown har haft så brukar det sägas att han inte är någon skicklig författare och även om jag faktiskt tyckte rätt bra om de två första böckerna i serien var den här boken inte någon höjdare. Jag ville tycka om den men den var torr och tråkig med platta karaktärer som jag inte fick någon känsla för alls. Istället för en spännande bok så kändes den lite som en guide över Florens med alla detaljerade beskrivningar av byggnader och personer, det var alldeles för mycket rabblande av fakta för att handlingen skulle kunna vara gripande.

Kråkflickan – Jerker Eriksson & Håkan Axlander-Sundquist

9185785474
Titel: Kråkflickan
Författare: Jerker Eriksson & Håkan Axlander-Sundquist
Förlag: Ordupplaget
Serie: Victoria Bergmans svaghet 1
Utgiven: 2010
Sidor: 395
Betyg: 3.5/5

Psykoterapeuten Sofia Zetterlund utreder två klienter: Samuel Bai, barnsoldat från Sierra Leone och Victoria Bergman, en kvinna mitt i livet, bärande på ett stort, oläkt sår från barndomen. Två olika människor med samma problematik: de visar båda tecken på multipla personligheter. Samtidigt hittas en ung pojke död i ett buskage. Kroppen är svårt sargad. Torterad? Han är av utländsk härkomst och ärendet får låg prioritet då pojken saknar historia. Saknad av ingen? Kriminalkommissarie Jeanette Kihlberg och terapeuten Sofia ställs inför samma fråga: hur mycket lidande kan en människa utsätta andra för innan hon själv upphör att vara människa och blir ett monster? När de två kvinnliga utredarna dras alltmer till varandra kommer svekets krafter att hota även äppelträdsidyllen i Gamla Enskede.

När min svärmor läste Kråkflickan sa att hon tyckte att boken var lite jobbig med alla namn att hålla reda på och jag är böjd att hålla med. Namn, berättarbyten och tidshopp gjorde att boken blev lite för rörig även för min smak. Vissa författare kan få det att flyta på riktigt bra trots sådana saker men här tyckte jag berättelsen tappade tempot en aning och tyvärr förlorade boken därmed även en del av sin spänning.

Storyn var dock intressant nog för att jag skulle sluka den i ett svep. Jag brukar titta på tv-serien Criminal minds och den här boken kändes lite som ett sådant avsnitt. Otäck och sjuk men samtidigt fascinerande. Man vältrar sig i skadade människors ”ondska” och försöker förstå varför de har blivit som de blivit och vad som driver dem till att göra vad de gjort.

Ni älskar dem inte – Belinda Bauer

ni-alskar-dem-inte

Titel: Ni älskar dem inte
Författare: Belinda Bauer
Orginaltitel: Finders Keepers
Sidor: 406
Förlag: Modernista
Betyg: 3/5

”Nioårige Pete väntar i bilen på mamma och pappa. När de kommer tillbaka är han borta. På ratten sitter en lapp: »Ni älskar honom inte.«

Under högsommaren faller en mörk skugga över Exmoor. Barn blir bortrövade från bilar. Varje försvinnande markeras bara med ett kort meddelande en brutal anklagelse. Inga förklaringar, ingen begärd lösensumma… inget hopp.

Polisen Jonas Holly står inför en farlig resa in i kidnapparens förvridna psyke, om han alls ska ha en chans att sätta fast honom. Men Holly är ännu skakad av en personlig tragedi är han över huvud taget rätt man för uppgiften? Åtminstone en person i Exmoor anser att Jonas Holly, när det gäller byns beskydd, är den siste att lita på…” – Goodreads
Ni älskar dem inte är den tredje boken om den brittiske polisen Jonas Holly. De två tidigare heter Mörk jord och Skuggsida. Själv missade jag mellanboken Skuggsida men eftersom jag upptäckte det först när jag läst ett par kapitel i Ni älskar dem inte hemma så fortsatte jag ändå läsa i hopp om att boken även skulle fungera som en fristående deckare. Det visade sig att det gick att läsa den utan att ha läst föregångaren men det var några referenser till händelser som jag kände att jag skulle ha velat få veta mer om så även om den fungerar som fristående skulle jag rekommendera andra att läsa dem i ordning för att få ut det mesta av boken.

Min första tanke när jag läste var att jag verkligen inte skulle vilja bo i Exmoor. Vilken fruktansvärd plats där det händer de mest uppseendeväckande brott. Först en seriemördare och nu en psykiskt sjuk person som kidnappar barn. Även som någon som vanligtvis inte läser mycket deckare så sträckläste boken och ville inte lägga den ifrån mig. Det är något särskilt obehagligt med en person som kidnappar barn och samtidigt anklagar föräldrarna för att inte älska dem, att det är deras fel att barnen försvinner.

Däremot måste jag säga att intrigen inte riktigt övertygade mig i den här boken så det drar ner mitt betyg en del, intrigen var lite för långt dragen och gärningsmannen blev inte trovärdig för mig. Utan att avslöja något om motiven så var det något med personens sätt att tänka och agera som jag helt enkelt inte ansåg gick ihop. Det finns många sjuka och skadade människor men hur jag än försökte kunde jag verkligen inte föreställa mig en gärningsman som denna, att det finns personer som fungerar så här och agerar så motsägelsefullt.

Jag hade också svårt för polisen Jonas här, som karaktär var han väldigt virrigt skriven, han spretade åt alla håll och jag fick verkligen inget grepp om honom. Kanske har han varit mer begriplig om jag läst mellanboken eller så kanske mer besvaras i nästa bok som säkert kommer att komma men som det var nu var det många saker som lämnades obesvarade.

För att avsluta det här positivt, för trots allt var det här en riktigt bra bok, så måste jag säga att jag imponeras av Belinda Bauers sätt att väva in flera personer och deras perspektiv på ett sätt som förhöjer handlingen. Läsningen hakar aldrig upp sig utan boken flyter på smidigt trots hoppen mellan karaktärerna, det är inte ofta en författare lyckas uppnå det så här bra.