Hej allihopa, jag har inte glömt bort er men 2016 blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Så här kommer en lite privatare uppdatering än vanligt om vad som hänt sedan sist.
Tidigare har jag nämnt att jag länge haft problem med smärta i min nacke och innan sommaren träffade jag för första gången en läkare som tog mig på allvar och faktiskt ville hjälpa mig. Hon skrev en remiss till smärtrehabliteringen där jag under hösten gått och fått hjälp med sätt att hantera smärtan, för av med den kommer jag dessvärre inte bli. Det kan vara min första positiva erfarenhet av vården. Dessutom fick jag en chans att lära känna flera underbara personer som sitter i ungefär samma sits som jag med diagnosen långvarig smärta, de har hjälpt mig att inte känna mig så ensam med mina problem. Jag har fått bättre förståelse och acceptans men jag orkade inte med mycket mer än kursen och det mesta annat fick hamna på paus.
Tyvärr räcker det dock inte med att dras med smärta för mig utan genom åren har jag då och då även trillat ner i depressioner. Trots det har jag tydligen ändå inte lärt mig att se tecknen tidigt. Istället försökte jag köra på som vanligt till det i slutet av året helt enkelt inte gick längre. Så här i efterhand kan jag se att det började redan vid förra årsskiftet. Jag var trött och inget intresserade mig. Läsning som annars varit både en källa till glädje och en tillflykt när vardagen varit jobbig fungerade inte, jag kunde inte fokusera på texterna. Några böcker har jag kunnat kämpa mig igenom men recensionerna sköt jag på till högen vid datorn nu är så hög att det ger mig dåligt samvete och ångest att se den.
2017 hoppas jag kunna komma tillbaka till bloggandet igen men jag kommer ta det lugnt. Första steget blir nog att skriva några korta snabbrecensioner av böckerna som är liggande för att kunna bocka av dem och slippa ha dem släpandes efter mig.