Det lånade mörkrets riddare – Dave Rudden

rudden_det_lanade_morkrets_riddare_omslag_inbI år har jag haft lite dålig koll på vilka böcker som kommer ut och jag hade aldrig hört talas om den här boken som oväntat dök upp i brevlådan. Efter att ha kollat upp boken lite och insett att Det lånade mörkrets riddare är en slags urban fantasybok som riktar sig till yngre läsare (11+/mellanåldern) fick den genast hoppa längst fram i läskön, det kändes som en jättebra bok att läsa när man som jag är nere i en ihållande lässvacka. Det visade sig stämma riktigt bra, det är en lättläst och medryckande bok som är lätt att tycka om.

Berättelsen är inte unik, den börjar som så många andra böcker med ett ensamt barn som upptäcker att han inte är så ordinär som han trott och att världen innehåller mer än vad han kunnat ana. Det lånade mörkrets riddare handlar om den föräldralöse Denizen Hardwich som lever ett ganska normalt liv på ett barnhem men till skillnad från de andra barnen vet han inte ens vad sina föräldrar hette och varför han hamnade där vilket förstås skaver en hel del. En dag blir dock Denizen hämtad från barnhemmet av en man som ska föra honom till hans faster som han inte visste existerade. På vägen blir de överfallna av ett monster som inte borde finnas, det blir en början på ett spännande och fartfyllt äventyr som innehåller riddare och annat som Denizen bara trott existerat i människornas fantasi.

Trots att vi hört liknande berättelser förut så är det ett koncept som fortfarande fungerar utan att kännas uttjatat. Jag blev mycket positivt överraskad av den här boken, författaren Dave Rudden har skapat en fascinerande värld med välskrivna levande karaktärer. Det är en mycket skickligt berättelse om ljus och mörker där ingen sida någonsin vinner men personerna fortsätter ändå slåss för sin sak även när det känns hopplöst. Jag gillar det här, det funkar även för mig som är långt ifrån målgruppen och jag skulle gärna läsa mer om Dennizen och hans vänner.

———————————————–
 Betyg: 4/5
(Goodreads genomsnitt: 4.34)
| Knights of the borrowed dark #1 | 272 s. | Modernista | 2016-6 |
| Adlibris | Bokus |

 

 

Den mörkaste hemligheten – Alex Marwood

marwood_den_morkaste_hemligheten_omslag_inbAlex Marwood är en författare som i mina ögon mest förknippas med mörka berättelser med trasiga människor som haft det svårt. Den mörkaste hemligheten är min tredje bekantskap med författare vars tidigare böcker Onda flickor och Granne med döden gjorde avtryck hos mig. Tillsammans med Belinda Bauer och Gillian Flynn är Alex Marwood en författare som hjälpt till att vinna över mig till de deckarfrälsta läsarnas skara.

Det är en dyster berättelse som kretsar krig idiotiska självupptagna vuxna och barn som far illa. Den treåriga flickan Coco, identisk tvilling till systern Ruby, försvinner från sin fars 50års fest och det väcker en stor uppståndelse i media som det så ofta blir när det handlar om barn och rika inflytelserika människor.

I början blir jag lite förvirrad för redan från början slängs det in många karaktärer samtidigt som handlingen utspelar sig under två olika tidpunkter, tiden då Coco försvinner och helgen då sanningen ska uppdagas. Det släpper dock ganska snabbt och jag sugs in i handlingen, och författaren lyckas snyggt runda ihop slutet som i sådana här hoppande böcker annars lätt kan bli lite halvdant.

Mina favoriter bland kriminalromanerna är sådana som denna, där vi följer offer och inblandade människor. Kort sagt uppskattar jag att slippa läsa om trötta kriminalare som ska lösa något brott, faktarabblande och insyn i polisarbete är helt enkelt inget för mig. Det här gillar jag däremot. Det är en otäck psykologisk thriller som suger tag i mig och blir desto mer obehaglig då jag inte alls har svårt att föreställa mig att det finns vuxna som dessa som inte borde ha skaffat barn överhuvudtaget. Jag gillade verkligen den här boken som lyckades hålla mig känslomässigt engagerad i berättelsen.

———————————————–
 Betyg: 4/5
(Goodreads genomsnitt: 3.92)
| The Darkest Secret | 367 s. | Modernista | 2016-06 |
| Adlibris | Bokus |

Rån och inga visor – Catharina Ingelman-Sundberg

9789137146812Pensionärsligan slår till igen. För tredje gången får vi träffa pensionärsligan. Gamlingarna som likt Robin Hood stjäl från de rika för att ge till de sämre lottade. Främst är det andra pensionärer de vill hjälpa men den här gången riktar de sig också till sjuksystrarna som de tycker förtjänar mer klirr i kassan och vem håller inte med om det?

Efter en bankkupp ska de öppna en hälsorestaurang med speeddejting men självklart är de inte nöjda där utan nu ska de också ge sig på skattesmitare för att kunna dela ut bonusar till personer som förtjänar det. Skattesmitare hittar man lättast där människor med pengar samlas och de ger sig av till den franska Rivieran för att blåsa miljardärer.

Tyckte ni om de tidigare böckerna kommer ni att gilla även denna för det fortsätter på precis samma sätt. Det är så där småroligt, tokigt och långsökt som vi känner igen från de tidigare delarna i serien. Jag vill uppskatta finurligheten mer än vad jag gör men trots att jag blir lite tjusad av den lättsamma charmen så känner jag mig tyvärr ganska mätt på pensionärsligan nu, det blir lite för långsökt knasigt för mig i längden.

———————————————–
 Betyg: 2.5/5
(Goodreads genomsnitt: 3.10)
| Pensionärsligan #3 | 400 s. | Forum | 2016-03 |
| Adlibris | Bokus |

Dumplin’ – Julie Murphy

dumplin_570132d2ddf2b312be27d235I  en liten stad i Texas där skönhetsdrottningarna regerar bor den 16åriga Willowdean vars mamma kallar henne Dumplin’. I sin ungdom vann Wills mamma den ack så viktiga skönhetstävlingen som hela samhället verkar kretsa kring under en period av året och det var höjdpunkten i mammans liv, något hon fortfarande lever för många år senare. Hon sätter stor stolthet i att fortfarande kunna klämma ner sig i klänningen hon vann i och hjälper till att driva tävlingen.

Något som Wills mamma inte kan dölja att hon inte är nöjd med är att hennes dotter är överviktig. Will själv vill gärna ge intryck av att vikten inte är något som bekymrat henne själv så mycket men som läsare upplever jag ändå henne som ganska kroppsmedveten även om hon ändå har en attityd utåt som försöker förmedla någonting annat. Självkritiken blir mycket hårdare när hon blir förtjust i en kille som enligt henne själv är för snygg för henne men trots hennes tankar om sig själv verkar han gilla henne minst lika mycket tillbaka men hon blir ännu mer osäker på sig själv och sin kropp.

Jag trodde att jag skulle få läsa om en självsäker och tuff tjej och visst är Will allt detta också men framförallt känns hon vilsen, ensam och otrygg. Hennes relation med sin mamma är inte särskilt bra och det är tydligt att hon inte kommit över sin mosters död och saknar att ha en vuxen på sin sida. Osäkerheten kommer också smygande när hennes bästis börjar gå framåt i livet och uppleva saker Will själv inte har erfarenhet av ännu, hon är rädd att bli omsprungen och inte längre ha lika mycket gemensamt med henne. I vilket fall bestämmer sig Willowdean för att hon är trött på att begränsas av sitt utseende och får för sig att ställa upp i skönhetstävlingen, med sig får hon några andra tjejer som inte heller passar in i skolans  ”snyggnorm”.

Den här boken har jag sett fram emot att läsa sedan den började dyka upp på förlaget Lavender LITs instragram och jag blev inte besviken. Jag älskar samtida romaner som kretsar kring det mer vardagliga, det är inte himlastormande dramatiskt utan istället äkta och verklighetstroget och det är lätt att känna sig delaktig. Det finns så mycket som tilltalar mig med Dumplin’ och den annorlunda miljön och samhället i småstads Texas  är en stor del i det. Det är tonårsbekymmer och det finns inga snabba lösningar som fixar allt.

Jag har alltid varit lite större än de flesta andra runt omkring mig under min uppväxt så det är väldigt lätt för mig att relatera till huvudkaraktären, alltifrån känslor, tankar och reaktioner känns igen även om hon är modigare än mig och med lite mer skinn på näsan. Kanske känns hon igen lite för mycket för att jag ska kunna älska henne helhjärtat, de självkritiska tankarna träffar lite för nära för det.  Lyckligtvis behöver inte Will och jag bli bästa vänner för att jag ska kunna gilla boken, jag tycker väldigt mycket om den ändå. Jag svepte den snabbt för den är lättläst, varm och medryckande. Det gick inte annat än att bli fängslad och dras med i handlingen, har ni inte läst den ännu tycker jag ni ska ge den ett försök för det är den värd.

———————————————–
 Betyg: 4/5
(Goodreads genomsnitt: 3.89)
| Dumplin’ | 344 s. | Lavender LIT | 2016-04 |
| Adlibris | Bokus |

Pastor Viveka och tanterna – Annette Haaland

9789100153892

I sommarsverige träffar vi på Pastor Viveka och personerna som finns i hennes församling i Stockholmsförorten Gamla Enskede. Viveka är en ganska ordinär kvinna i femtioårsåldern som har fyra barn och en man som kanske inte riktigt drar sitt strå till stacken. Hon har börjat tröttna på en tillvaro där hon ska finnas till för alla andra, kraven de har på henne har börjat skava. På jobbet för hon ett stillsamt krig mot tanterna i församlingen som för närvarande handlar om fikat, Viveka gillar inte kakor och vill få in ett fruktfat bland alla småkakor men det är nymodigheter som absolut inte går för sig enligt de gamla tanterna. Stillsamheten får dock sitt slut när en äldre dam avlider och det visar sig att hon förgiftats av stormhatt. Viveka kan inte tro annat än att det är någon i församlingen som är skyldig och när hon väl uppmärksammats på hur växten ser ut hittar hon den överallt och hon börjar misstänka de flesta runt omkring sig. Hon kan inte bara sitta stilla och låta polisen sköta det så för sin egen sinnesfrid börjar hon försöka luska lite i det hela.

Pastor Viveka och tanterna beskrivs som en mysdeckare och det är inget jag kan minnas att jag läst tidigare men jag gillar det. Det är ganska lättsamt med en tydlig feelgoodvibe men det blir lyckligtvis aldrig alltför humoristiskt så att det känns tramsigt. Istället är det en väl avvägd berättelse, det finns ett djup och ett allvar som balanserar upp det hela. Jag visste inte vad jag hade att vänta mig när jag började läsa boken men blev snabbt positivt överraskad. Det är en medryckande bok. Det enkla språket och de korta meningarna gör att boken upplevs som väldigt lättläst och lättsmält, det känns som att tempot är högre än vad det egentligen är.

Pastor Viveka och tanterna är en avkopplande och behaglig läsning som kanske inte tar mig med storm men jag gillar den, det är en trevlig bok och jag tänker att den kommer vara en bok jag kommer rekommendera till alla som i sommar letar efter en bok att mysa med i solstolen.

———————————————–
 Betyg: 3.5/5
(Goodreads genomsnitt: 3.5)
| 286 s. | Albert Bonniers Förlag | 2016-03 |
| Adlibris | Bokus |

Jag var här – Gayle Forman

25443687Codys bästa vän Meg har tagit livet av sig i ett hotellrum. Cody blir förstås helt förkrossad och börjar ifrågasätta sig själv och deras vänskap, speciellt eftersom hon inte hade någon aning om att Meg mådde dåligt på något vis. De pratade ju om allt så hur kunde hon inte vetat om det? Meg hade flyttat iväg på Collage medan Cody blev kvar hemma, hon hade aldrig besökt väninnans nya bostad men beger sig nu dit för att packa ihop hennes saker så att familjen ska slippa göra det. Väl där upptäcker hon att det är mycket som Meg aldrig berättat för henne och kan inte låta bli att börja nysta i vännens liv för att försöka förstå vad det var som egentligen hände.

Efter att ha blivit lockad av baksidetexten var mina förhoppningar stora. Jag läser gärna böcker som tar upp viktiga och svåra ämnen i en lättillgänglig skönlitterär form och självmord eller psykisk ohälsa på det stora hela är något man inte kan prata tillräckligt om. Boken började i alla fall bra men någonstans i mitten hade den tyvärr helt tappat mig.

Trots att den var lite sorglig så lyckades den aldrig gripa tag i mig och få mig att bry mig om Cody och hennes sökande efter svaret på vad som hände Meg. Jag hade svårt för henne som person, vi lyckades aldrig få en relation och jag kom att störa mig mycket på henne och valen hon gjorde. Vi kom på kant med varandra och så fort det sker är det svårt att vända på det. All drama runt huvudkaraktären gjorde att det som hade kunnat vara berörande och intressant hamnade för mycket i skymundan. Jag funderade på att helt enkelt bara ge upp boken och inte bry mig om att läsa klart men efter att den legat orörd en vecka bestämde jag mig för att jag lika gärna kunde köra på. Framåt slutet blev jag lite mer positivt inställd men det här var nog helt enkelt inte en bok för mig. Tyvärr.

———————————————–
Betyg: 2/5
(Goodreads genomsnitt: 3.78)
| I Was Here | 238 s. | Modernista | 2015-11 |
| Adlibris | Bokus |

Gudar & Monster – Laini Taylor

26818330Strax efter att jag fått hem denna drabbades jag av en lässvacka av episka proportioner, läslusten brukar gå lite upp och ner men jag har nog aldrig haft ett sådant ihållande oflyt som denna höst och vinter. Fast pausen har inte bara varit av ondo för det har inneburit att jag fått njuta av denna godbit mycket längre en vad jag skulle fått i vanliga fall. Det är alltid bitterljuvt att avsluta en serie man kommit att älska och Laini Taylors lösa tolkning av änglar och demoner fastnade jag för direkt.

Gudar & Monster är den avslutande delen i trilogin Önskemånglarens dotter. De tidigare mycket älskade delarna är Mörk Ängel och Blod & Stjärnstoft. I Gudar & Monster börjar nu berättelsen om Karou och Akiva leda mot sin upplösning. Kriget mellan deras olika folk har spillt över till vår värld och frågan är hur det kommer sluta och hur många oskyldiga som kommer att drabbas. Kommer Karou och Akiva få ett lyckligt slut eller har klyftan mellan dem och deras folk blivit för djup?

Det är svårt med avslutande böcker och det blir så gott som alltid lite av en antiklimax för mig. Gudar & Monster är inget undantag utan tyvärr upplever jag den som lite spretig, det är mycket som ska komma med för att trilogin ska kunna avrundas och de olika separata sidospåren som kämpar på för att tillsammans leda till målet gör att jag tycker att boken tappar tempot en aning. Jag tror inte vi faktiskt hade behövt se allt som händer, lite hade kunnat skalas bort utan att vi läsare blivit lidande.

Med det sagt så tycker jag ändå mycket om den här boken, framförallt för att jag fick återbesöka en fantastiskt uppbyggd fantasyvärld med nya tolkningar och karaktärer jag lärt känna och tycka om. Trots förhoppningar om mer fart och medryckande känslor och händelser blev det ändå ett helt okej avslut på denna serie. Något jag verkligen uppskattar är att det bok för bok blivit allt mörkare, Laini Taylor hanterar inte sina karaktärer med silkesvantar, de får lida och kämpa varje ögonblick och belöningarna längs vägen är små. Jag bryr mig inte så mycket om relationen mellan Karou och Akiva, det är för mig inte det mest intressanta med denna serie, men jag kom tidigt att älska Karou och hennes sidekick Zuzana (och Mik!) och det är vad som gör att jag inte är särskilt besviken på denna bok trots att den inte är den starkaste i trilogin. Jag kommer minnas dessa böcker med värme och känner mig säker på att jag om ett tag kommer plocka fram dem igen för att läsa alla tre böckerna i ett svep.

———————————————–
Betyg: 4/5
(Goodreads genomsnitt: 4.25)
| Dreams of Gods & Monsters | Önskemånglarens dotter #3 | 586 s. | Bazar Förlag | 2015-10 |
| Adlibris | Bokus |