En mörk strimma av ljus – Samar Yazbek

en_mork_strimma_av_ljus-yazbek_samar-23515710-1932924637-frntlTitel: En mörk strimma av ljus
Författare: Samar Yazbek
Förlag: Ordfront
Utgiven: 2013
Sidor: 197
Betyg: 2/5

Förlagets beskrivning av boken:
Sent en kväll ser Hanan ett ljussken under sin makes sovrumsdörr. Hon öppnar den och får syn på sin åldrige make och sin älskade tjänsteflicka Alya tillsammans i sängen. Förblindad av ilska och raseri slänger Hanan ut Alya ur huset mitt i natten.

Alya, ännu inte tjugo år gammal, har varit Hanans tjänsteflicka i över åtta år. Hon växte upp i slummen och har inte hört av sin familj sedan den dag då hennes far i utbyte mot en summa pengar tog med henne till huset. Nu närmar hon sig sina uppväxtkvarter igen och minnena sköljer över henne. Våldtäkterna, slagen, den ständiga stanken av sopor. Och hon kommer på sig själv med att trots allt sakna Hanans kärlek och tryggheten i huset.

Samtidigt drabbas Hanan av panik över vad hon gjort. Hon inser att hon har levt ett privilegierat liv men att det har saknat innehåll, saknat kärlek. Tills hon träffade Alya som hon gjorde till sin tjänsteflicka på dagarna och älskarinna på natten.

”En mörk strimma av ljus” är en roman om två kvinnor, starkt beroende av varandra, men det är också en berättelse om klass och patriarkatets makt.

Mina tankar:
Det är inte ofta jag läser en bok och känner att jag verkligen inte har något alls att säga om den men lite så är det med denna. Kanske var det bara inte rätt tillfälle för mig att läsa den eller så var boken bara inte något för mig så låt er inte avskräckas av det här, ge den ett eget försök. Den var inte dålig på något vis och de hemliga lesbiska relationerna som boken antyder är vanliga där borde vara intressant att läsa om men karaktärerna fick jag aldrig något riktigt grepp om och sättet boken var skriven tilltalade inte mig riktigt. Kanske skulle den ha tjänat på att vara lite längre så att författaren fick mer tid på sig att bygga upp karaktärerna och handlingen. Jag önskar att den hade berört mig mer för det var ganska hemska redogörelser över hur livet kan se ut för personer som lever i fattiga förhållanden i Syrien, framförallt för kvinnorna som är utan frihet även som rika. Det är nästan ofattbart och att försöka föreställa sig hur mycket värre det förmodligen är idag med inbördeskriget som aldrig tycks ta slut. Jag känner med människorna där och om inte annat så tjänade boken till att påminna mig om hur tacksam jag ska vara för att jag har det så bra som jag har det.

Annonser

Allt för min syster – Jodi Picoult

9789146211242_200_allt-for-min-systerTitel: Allt för min syster
Författare: Jodi Picoult
Originaltitel: My sister’s keeper
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgiven: 2005
Sidor: 368
Betyg: 5/5

Min första bekantskap med den här berättelsen var via filmen med samma namn. Den berörde mig så mycket att det tog dagar innan jag kunde sluta tänka på den. Efter det har jag sett den flera gånger när den visats på tv så jag tyckte det var på tiden att jag läste boken den baserats på.

Allt för min syster handlar om 13-åriga Anna som designats för att passa som donator åt sin äldre syster Kate som lider av en svår form av leukemi. Redan när hon föds får hon via navelsträngen donera blod till Kate och det är bara början. Under årens lopp blir hon en flitig besökare på sjukhuset när hennes syster behöver någonting som bara hon kan ge. Gång på gång räddar hon tillfälligt livet på sin syster genom sina donationer. Under dessa år har hon aldrig blivit tillfrågad om detta är någonting hon velat göra. Vi kommer in i berättelsen när Kates njurar börjar svikta och deras föräldrar vill att Anna ska donera sin ena njure till sin syster. Anna tömmer då sin spargris och besöker en advokat för att få hjälp med att få medicinsk bestämmelserätt över sin egen kropp. Vid sidan av allt finns den äldsta brodern Jesse som förgäves försöker bli sedd men som ingen har tid för i allt kaos.

Boken är uppdelad i kapitel där varje person berättar sin historia och sin syn på det som händer. Anna, Annas föräldrar, Jesse, advokaten och den goda mannen rätten utser åt Anna får alla komma till tals. Den enda person som inte får en röst är Kate trots att det i alla högsta grad berör henne. Vanligtvis tycker jag hopp mellan karaktärer kan vara jobbigt men att vi här får se berättelsen ur flera olika perspektiv höjer den och gör den ännu mer gripande. På pappret låter designerbarn fruktansvärt och Anna får genast mitt stöd men genom de olika berättarrösterna får jag också sympati med föräldrarna. Hur gör man om ens barn är döende och det andra kan rädda det? Hur långt kan man gå innan det går för långt? Vad är rimligt? Det är svåra frågor och måste vara en helt omöjlig situation att befinna sig i.

Den här boken är en av de bästa jag läst, den är stark och rörande med en berättelse som är omöjlig att glömma. Nu när jag har läst den tycker jag att de lyckats riktigt bra med filmen trots att det finns en väldigt stor skillnad mellan sluten. Jag ska inte spoila det för er utan säger bara: läs den!

Kaffe med Rån – Catharina Ingelman-Sundberg

kaffemedrånTitel: Kaffe med Rån
Författare: Catharina Ingelman-Sundberg
Förlag: Månpocket
Utgiven: 2013
Sidor: 367
Betyg: 3.5/5

Om boken:
Märtha, Snillet, Krattan, Stina och Anna-Greta har det långtråkigt där de bor på servicehuset Diamanten. Dålig mat och trist bemötande, för lite motion och ständiga besparingar. Antagligen skulle de ha det mycket bättre i fängelse!

Märtha får en snilleblixt – de ska begå ett brott och se till att de blir dömda. Någon typ av ekonomisk brottslighet, en liten kupp av något slag. Bytet ska de skänka till fattiga och gamla. Kunde Robin Hood så kan väl vi!

Med rollatorerna i högsta hugg tar gänget in på lyxhotell där det finns gott om förmögna gäster. Men allt går inte som planerat. För att lyckas måste de tänka ut det perfekta brottet. Äventyret tar fart. Snart finner sig Pensionärsligan indragen i den undre världen och vad som helst kan hända.

Min upplevelse av boken:
Kaffe med Rån lockade mitt intresse direkt när jag såg den, omslaget stack ut precis tillräckligt för att jag skulle läsa mer om den och när jag gjorde det blev jag fast. Det här är en charmigt humoristisk bok som har ett lite allvarligare bakgrundstema om hur äldre försummas i vårt samhälle där pengar ibland blir viktigare än människors livskvalité. På sätt och vis tycker jag att den påminner lite om Hundraåringen som jag faktiskt blev lite besviken på när jag läste den, den hade nog hypats för mycket. Måste jag välja föredrar jag Kaffe med Rån, jag hade inte hört någon prata om den förut så jag gav mig in på den utan några större förväntningar. Handlingen känns ofta otrolig i all sin osannolikhet men boken är rolig och varm. Den var perfekt att läsa i helgen framför brasan i stugan, en riktig mysbok.

Du och jag och vi – Pia Hagmar

9781450_Du_ochjagviCMYK_9288
Titel: Du och jag och vi
Författare: Pia Hagmar
Förlag: Ponto Pocket
Utgiven: 2013
Sidor: 352
Betyg: 2.5/5

Lisbeth, Annika, Linn och Ellen. Fyra vuxna kvinnor – fyra mycket skilda liv.
Det enda de egentligen har gemensamt är att deras hästar delar stall vilket innebär att de träffas varje dag, rider tillsammans och sköter om sina hästar. De tror att de känner varandra men gör de verkligen det?
För vad gömmer sig bakom fasaderna och illusionerna av att leva lyckliga liv? Och vad händer med kvinnorna när en i gruppen visar sig leva ett liv som är på väg att ha en mycket farlig utgång?

Jag hade annorlunda förväntningar på den här boken och blev så besviken när jag började läsa att jag var nära att lägga ifrån mig boken efter 50 sidor. I början upplevde jag att boken var rörig med alla snabba hopp mellan karaktärerna och jag hade svårt att komma in i den. Hade även svårt att få en relation till karaktärerna, var de inte gnälliga och ointressanta så var de dryga och osympatiska. Jag är också lite trött på att läsa om kvinnor som gör sig själva till martyrer och lider i tysthet istället för att öppna munnen, stå upp för sig själva och kräva förändring. Trots det fortsatte jag lyckligtvis att läsa boken för ungefär halvvägs in i den började jag komma över de flesta av mina problem med karaktärerna och under de sista 100sidorna kunde jag faktiskt uppskatta boken. Då fick karaktärerna mer djup och handlingen började bindas ihop.

Torka aldrig tårar utan handskar 3: Döden – Jonas Gardell

13044194_O_1
Titel: Torka aldrig tårar utan handskar 3. Döden
Författare: Jonas Gardell
Förlag: Norstedts
Utgiven: 2013
Sidor: 291
Betyg: 4/5

Det här är berättelsen om mina vänner. Om Paul och Bengt, Seppo och Lars-Åke. Om Rasmus och Benjamin. De som sökte friheten och kärleken i en tid inte långt från nu. Det här är berättelsen om en sjukdom som tog mina vänners liv medan de ännu var helt unga. En berättelse om lidande och om förnedring och om svek men också en berättelse om kärlek som trotsar allt. För du vet hur det är: Man får inte leva om sitt liv. Det är det som är själva grejen! Det som berättas i den här historien har hänt. Allt är sant. Jag var en av de som överlevde. Jag ville bryta tystnaden. Jag har gjort det nu.

Det här var ett starkt avslut på en trilogi som berört alla som läst den. Boken är lika känslosam som de tidigare och jag är tacksam för att det här är en historia som berättats och att den fått den uppmärksamheten den fått i Sverige så att vi påminns om vad som hänt och inte tillåts glömma. Jag som är för ung för att ha varit med under den här tiden blir illa berörd över hur människor behandlades men samtidigt är jag inte särskilt förvånad, än idag behandlas människor som på något sätt inte följer ”normen” illa och bemöts med fördomar och skällsord. Vi borde veta bättre än så. Vi borde vara bättre än så.

Flickan och hunden – Christina Kellberg

flickanhunden
I onsdags innan jag slutade passade jag på att låna med mig den här boken från biblioteket. Det låter som en sådan bok jag brukar tycka om. Någon som läst den tidigare? Vad tyckte ni?

 

Frankförlag skriver:

Marina lever med sina föräldrar i ett hus på landet. Hennes pappa drömmer om att skriva den stora romanen,
och hennes mamma är vacker som en filmstjärna. Men pappa blir ofta full och mamma äter för många piller.
Marinas bästa vän är hunden Lena, en vit spets med tjock och varm päls.
Varje kväll går Marina och Lena ut till dasset, och Lena sträcker sin svarta lakritsnos mot stjärnorna.
En kväll är det stjärnklart och fullmåne, och det gnistrar i Lenas päls. Marina tänker på Laika som far runt i rymden. Hon pekar mot himlen och säger till Lena:
En dag kommer Laika tillbaka till jorden och blir en fri gatuhund igen. Det är ju bättre att springa vind för våg än att sitta i en trång rymdkapsel.
”Flickan och hunden” är en stark romandebut om att växa upp i femtiotalets Sverige, en berättelse om förlorade drömmar och om att längta bort. Om en liten flickas utsatthet och den stora kärleken till en hund.

Och så levde de lyckliga – Lucy Dillon

20130413-191540.jpgEfter år av psykisk misshandel från sin man har Michelle fått nog och lämnat honom. Hon ska börja om, starta ett nytt liv där ingen behöver känna till hennes förflutna. I en gammal fiskeaffär ska hon öppna en butik med vackra saker att förgylla hemmet med. Lite överväldigad av flytten och åtagandet går hon in på ett café där hon möter hon Anna. Anna är gift och styvmor till tre flickor, livet har inte riktigt blivit som hon tänkt sig och hon har svårt att få tillvaron att fungera även om hon visar upp en tapper fasad. De båda blir snabbt vänner och vi får följa dem när de på varsitt håll försöker ordna upp sina liv.

Jag blev tipsad om den här boken men trots att jag läste den i ett svep vet jag inte riktigt vad jag tycker om den. Kanske har jag problem med den för att jag väntade mig en feelgood-roman och istället fick en bok som nästan ända till slutet var ganska dyster. Till bokens försvar så är den välskriven med mycket mänskliga karaktärer, de har djup och det är lätt att föreställa sig deras liv. Kanske var de lite för mänskliga. Istället för att försöka ta tag i sina problem gick de istället runt och led i tysthet trots att det bara gjorde saker värre, jag var fläckvis riktigt irriterad på speciellt Anna som ofta var olycklig över situationen hemma men aldrig hade ryggrad nog att prata med sin man om det. Trots min irritation över karaktärerna så tänker jag läsa i alla fall en till bok av författaren, ”Ensamma hjärtan och hemlösa hundar” ligger redan i min bibliotekskasse och väntar på mig.