Titel: En mörk strimma av ljus
Författare: Samar Yazbek
Förlag: Ordfront
Utgiven: 2013
Sidor: 197
Betyg: 2/5
Förlagets beskrivning av boken:
Sent en kväll ser Hanan ett ljussken under sin makes sovrumsdörr. Hon öppnar den och får syn på sin åldrige make och sin älskade tjänsteflicka Alya tillsammans i sängen. Förblindad av ilska och raseri slänger Hanan ut Alya ur huset mitt i natten.
Alya, ännu inte tjugo år gammal, har varit Hanans tjänsteflicka i över åtta år. Hon växte upp i slummen och har inte hört av sin familj sedan den dag då hennes far i utbyte mot en summa pengar tog med henne till huset. Nu närmar hon sig sina uppväxtkvarter igen och minnena sköljer över henne. Våldtäkterna, slagen, den ständiga stanken av sopor. Och hon kommer på sig själv med att trots allt sakna Hanans kärlek och tryggheten i huset.
Samtidigt drabbas Hanan av panik över vad hon gjort. Hon inser att hon har levt ett privilegierat liv men att det har saknat innehåll, saknat kärlek. Tills hon träffade Alya som hon gjorde till sin tjänsteflicka på dagarna och älskarinna på natten.
”En mörk strimma av ljus” är en roman om två kvinnor, starkt beroende av varandra, men det är också en berättelse om klass och patriarkatets makt.
Mina tankar:
Det är inte ofta jag läser en bok och känner att jag verkligen inte har något alls att säga om den men lite så är det med denna. Kanske var det bara inte rätt tillfälle för mig att läsa den eller så var boken bara inte något för mig så låt er inte avskräckas av det här, ge den ett eget försök. Den var inte dålig på något vis och de hemliga lesbiska relationerna som boken antyder är vanliga där borde vara intressant att läsa om men karaktärerna fick jag aldrig något riktigt grepp om och sättet boken var skriven tilltalade inte mig riktigt. Kanske skulle den ha tjänat på att vara lite längre så att författaren fick mer tid på sig att bygga upp karaktärerna och handlingen. Jag önskar att den hade berört mig mer för det var ganska hemska redogörelser över hur livet kan se ut för personer som lever i fattiga förhållanden i Syrien, framförallt för kvinnorna som är utan frihet även som rika. Det är nästan ofattbart och att försöka föreställa sig hur mycket värre det förmodligen är idag med inbördeskriget som aldrig tycks ta slut. Jag känner med människorna där och om inte annat så tjänade boken till att påminna mig om hur tacksam jag ska vara för att jag har det så bra som jag har det.