Titel: Månskensklockan
Författare: Peder Lagenskiöld
Förlag: Lagenskiöld
Utgiven: 2013
Sidor: 260
Betyg: 3.5/5
När Lukas fyller 14år så får han en trasig, antik klocka i födelsedagspresent från sin excentriska morfar. Klockan som inte tickar börjar en natt plötsligt fungera och det är inledningen på ett spännande äventyr som tar Lukas och hans vän Felicia från 70-talets Stockholm till Aten. Under resans gång så får vi bekanta oss lite med såväl filosofi som mytologi. Vi får läsa om Platons teorier om tid och rum och lära oss ett och annat om den grekiska gudaskaran som kanske är mer verklig än vad vi tror?
Månskensklockan är en riktigt trevlig ungdomsbok som lyckas med konststycket att balansera på den fina eggen mellan ungdomlig och vuxen. Något jag tänkte på när jag läste boken var att vissa uttryck och ordval kändes lite vuxna och främmande i dagens språkbruk. Till exempel stötte jag på uttrycken ”akterseglad” och ”då rann sinnet på mig” i boken. Jag har också svårt att se framför mig en fjortonårig pojke med den här tankegången: ”Hon var som en sofistikerad ädelsten, en opal som hamnat i en souvenirbutik”. Det kan dock ursäktas med att berättarrösten är en äldre man som ser tillbaka på äventyret han hade i sina tidigare tonår, något jag ofta glömde under berättelsens gång.
Den ålderdomliga tonen är inte nödvändigtvis något negativt, det är tvärtom bra att det finns en stor spännvidd av böcker så att alla kan hitta något som tilltalar dem, jag som började läsa vuxenböcker väldigt tidigt skulle förmodligen ha tyckt om Månskensklockan i den åldern. Full av spänning och mysterium är boken en underhållande läsning, de korta kapitlen gör att tempot kommer upp men det jag uppskattade mest var hur fint författaren väver in lite bildande fakta i berättelsen och gör den lätt att ta till sig.