Den ökända historien om Frankie Landau-Banks – E. Lockhart

Under sommarlovet från internatskolan förändras Franke. Hon går från att vara en ganska tanig tjej till att få former och för henne blir det en inledning på en förändring, folk ser henne på ett annat sätt och bemöter henne annorlunda. Personer som hon tycker att hon känt i alla fall ytligt genom sin storasyster som gått på skolan känner nu knappt igen henne, helt plötsligt är hon inte längre osynlig utan får killarnas uppmärksamhet. Hon inser dock rätt snabbt att hon inte är nöjd med att vara bara snygg, att vara någons flickvän och ett bihang. Hon vill synas för den hon är och uppmärksammas för vad hon gör istället för hur hon ser ut.

Jag gillar Frankie redan från början men med den här mentala harangen fick Frankie mig helt på sin sida: ”En liten del av henne ville gå fram till honom och skrika: ’Jag får känna mig asful ibland om jag vill! Och jag får tala om för alla hur dåligt självförtroende jag har om jag vill. Och jag får vara vacker och låtsas tro att jag är asful av falsk blygsamhet – det får jag också göra om jag vill. För du, Livingston, bestämmer inte över mig och vilken sorts tjej jag ska vara.’”

Sedan pratar hon om att en del av henne ändå blir lycklig över att han uppmärksammar henne och tycker att hon är vacker. Hon är kluven för det är trots allt smickrande för egot och det är denna kluvna känsla hos henne som är så lätt att sätta sig in i och förstå. Hon är mänsklig helt enkelt. Dock låter hon inte det hindra henne, hon är fast besluten att sluta vara någon som killarna kallar ”lilla gumman” och slå alla med häpnad över sin intelligens och påhittighet. Hon ska visa att det inte finns något killarna kan som inte hon också kan göra.

Det är imponerande hur E.Lockhart skriva göra en bok som är så rapp och underhållande samtidigt som hon gör den fullproppad med feminism i form av uppmärksammandet av samhällshierarkier utan att för den delen låta just politiken ta överhanden och dränka själva handlingen. Den här boken är så smart! Välskriven, genomtänkt och lätt att ta till sig. Den blir aldrig tråkig och förutsägbar och Frankie är överlägsen som karaktär. Alltså det går inte att inte älska den här boken och jag hoppas att vi får läsa mycket mer från E.Lockhart i framtiden.