Och så levde de lyckliga – Lucy Dillon

20130413-191540.jpgEfter år av psykisk misshandel från sin man har Michelle fått nog och lämnat honom. Hon ska börja om, starta ett nytt liv där ingen behöver känna till hennes förflutna. I en gammal fiskeaffär ska hon öppna en butik med vackra saker att förgylla hemmet med. Lite överväldigad av flytten och åtagandet går hon in på ett café där hon möter hon Anna. Anna är gift och styvmor till tre flickor, livet har inte riktigt blivit som hon tänkt sig och hon har svårt att få tillvaron att fungera även om hon visar upp en tapper fasad. De båda blir snabbt vänner och vi får följa dem när de på varsitt håll försöker ordna upp sina liv.

Jag blev tipsad om den här boken men trots att jag läste den i ett svep vet jag inte riktigt vad jag tycker om den. Kanske har jag problem med den för att jag väntade mig en feelgood-roman och istället fick en bok som nästan ända till slutet var ganska dyster. Till bokens försvar så är den välskriven med mycket mänskliga karaktärer, de har djup och det är lätt att föreställa sig deras liv. Kanske var de lite för mänskliga. Istället för att försöka ta tag i sina problem gick de istället runt och led i tysthet trots att det bara gjorde saker värre, jag var fläckvis riktigt irriterad på speciellt Anna som ofta var olycklig över situationen hemma men aldrig hade ryggrad nog att prata med sin man om det. Trots min irritation över karaktärerna så tänker jag läsa i alla fall en till bok av författaren, ”Ensamma hjärtan och hemlösa hundar” ligger redan i min bibliotekskasse och väntar på mig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s