Fågelmannen – Mo Hayder

2003 kom Fågelmannen ut på svenska för första gången men nu har Modernista plockat upp den och ger oss en nyutgivning av den första och inledande delen i Mo Hayders kriminalserie med kriminalkommissarie Jack Caffery i huvudrollen.

Jack kallas till utkanten av London där de hittat fem svårt sargade kvinnokroppar, insydd i bröstet på dem finns en liten fågel. Som om den makabra signaturen inte vore illa nog så verkar det som att gärningsmannen har haft sex med dem efter deras död. Jakten på den nekrofila seriemördaren blir en resa med många otäcka upptäckter av de avvikelser som kan finnas hos människor vi aldrig skulle misstänka. Vid sidan av allt har Jack också sina privata problem att tampas med.

Seriemördare har alltid fascinerat mig, jag är en av dem som kan sitta som klistrad framför tvn när någon dokumentär med någon av de dömda dyker upp. Dokumentärerna ska vara sådana där berättelsen med vad som hänt varieras med analyser från psykologer som är insatta i de aktuella fallen. Det är det som fascinerar mig, omständigheterna som ligger bakom och som har gjort dessa människor har fallit så långt att de blivit rituella seriemördare.

Jag brukar säga att jag är svalt inställd till kriminalromaner men Fågelmannen är ruggigt bra, det var en bok helt i min smak. Det är en mörk, otäck och perverterad studie i mänsklig ondska. Man skulle kunna tänka sig att det kan bli lite överdrivet och långsökt med ett sådant här extremt seriemördarfall men det blir det aldrig för Mo Hayder är noga med att ge oss läsare en logisk förklaring till vad som driver karaktärerna. Det känns trovärdigt och äkta, vilket gör boken väldigt läskig och obehaglig.