Flickoffret – James Oswald

Vet ni vad? Hon som är skeptisk till deckare, kriminalromaner och annat mörkt och brottsligt har den senaste tiden läst några som hon tyckt om. Kanske är det dags att omvärdera smaken i böcker? Flickoffret av James Oswald blev läst när jag och sambon längtade efter lite lantliv och åkte ut till stugan under några dagar och jag gillade verkligen boken. Den var som gjord för att kura upp med framför en brasa, alldeles lagom mörk, mystisk och otäck.

Huvudintrigen kretsar kring en ung flickas vanställda kropp som hittats i ett igenbommat källarrum. Det verkar vara ett ritualiserat mord för runt kroppen har sex av hennes organ placerats ut i en cirkel. Mordet verkar ha skett för drygt sextio år sedan och blir därför inte ett högprioriterat fall men kriminalkommissarien Tony McLean kan inte släppa det.

Med tanke på att fokuset ligger på en kriminalkommissarie är det här är egentligen en sådan deckare som inte brukar gå hem hos mig, jag brukar snabbt bli ointresserad av polisarbetet men här är någonting annorlunda. Jag blir inte uttråkad, tvärtom. Kanske beror det på att han inte är fullt så nedgången, överarbetad och halvt alkoholiserad som man annars ofta stöter på. Inte heller blir jag bombarderad med onödiga tekniska detaljer i polisutredningen som inte tillför något.

Man ska ha i åtanke att det här är en deckare med övernaturliga inslag. På grund av att det i alla fall för mig kom väldigt oväntat, jag hade väntat mig en mer logisk förklaring till allt alldeles precis i slutet, så kan jag tänka mig att det är lätt att bli besviken på boken om man inte är förberedd på det och helst vill ha sina böcker verklighetstrogna. För mig som älskar sådant blev det istället en positiv överraskning