Jorden runt på åttio dagar – Jules Verne

20491218Författare: Jules Verne
Originaltitel: Le tourdu monde en quatre-vingts jours
Förlag: B.Wahlströms
Utgiven: 2012
Sidor: 224
Betyg: 4/5

Jag fick åter nöjet att läsa en av B.Wahlströms nyutgivna klassiker som är så fint illustrerade att jag känner mig lite som Gollum när jag bläddrar i dem. ”my prrrecious…” Jag är svag för fina böcker och dessa är verkligen snyggt gjorda.

Många verkar ha en relation av något slag till Jorden runt på åttio dagar men har jag stött på den här i skriftlig eller filmatiserad form förut så är det inget jag minns, jag har förstås haft en ungefärlig vetskap om bokens innehåll men det här är första gången jag fått lära känna den i sin helhet.

1872 slår den engelske gentlemannen Phileas Fogg vad om 20.000 pund på att man kan åka runt jorden på åttio dagar. Ingen tror att det är möjligt men han bestämmer sig för att bevisa att det kan göras, tillsammans med sin betjänt Passepartout ger han sig av redan samma kväll. Under resans gång gör de korta stopp i många olika länder där de får en lite lätt och ytlig kontakt med andra kulturer och deras seder. Som om det inte vore nog med tidspressen förföljs de av detektiven Fix från Scotland Yard som tror att Phileas Frogg rånat Bank of England.

Jorden runt på åttio dagar är förmodligen så mycket välmående västeuropeiskt 1800-tal som det kan bli och man får försöka ta boken för vad den är istället för att lägga nutida värderingar i den. Gör man inte det tror jag det är svårt att tycka om den för den innehåller en hel del osmakliga bitar som rasistiska stereotyper och hyllningar av det brittiska koloniväldet som äntligen spridit sin höga civilisation till de stackars underutvecklade vildarna.

Bortser man från allt det så är det en fantastisk äventyrsroman som säger oss en hel del om tiden. Att ge sig ut i världen är ett stort äventyr, resesätten är osäkra och de främmande länderna lite läskiga. Världen är större, mer okänd, men samtidigt har den börjat krympa. En resa som tidigare skulle ha tagit över ett år går plötsligt att genomföra på en bråkdel av tiden.

Jag blev förvånad över hur mycket jag tyckte om den här boken, jag har svårt att sätta fingret på exakt varför men det är nog det faktum att den har en slags gammaldags charm som tilltalade mig. Vissa saker känns som om de är skrivna lite med glimten i ögat vilket gjorde den lättare att ta till sig. Trots humoristiska inslag är boken lite torr och stel men ändå upplevde jag den inte alls som seg att läsa, tvärtom flöt boken på bra.

Avslutningsvis bjuder jag på ett par av de fantastiska illustrationerna som finns i boken, de är så fina och gjorde läsningen ännu mer njutbar.

jordenrunt

Annonser

Ghostman – Roger Hobbs

Ghostman - Hobbs_9cfd99d76725f27c9396a4af7bd9bf7fTitel: Ghostman
Författare: Roger Hobbs
Originaltitel: Ghostman
Förlag: Bokfabriken
Utgiven: 2013
Sidor: 303
Betyg: 3/5

Boken börjar med ett kasinorån som går snett. En av rånarna försvinner med bytet och när arbetsgivaren Marcus inte får tag i honom bestämmer han sig för att kalla in någon för att leta reda på hans pengar.

Personen Marcus kallar in är Jack Delton, nåja han heter egentligen inte Jack men vad han nu än kan tänkas heta får vi aldrig veta. Jack är en Ghostman. En Ghostman är en mästare på förklädnader och har som jobb att få saker att försvinna, främst rånare och deras byte. Han är bra på sitt jobb och det här uppdraget som går ut på att inom 2 dygn ta reda på vad som gått snett och hitta pengarna är egentligen alldeles för rörigt för att han vanligtvis skulle ta sig an det men han är skyldig Marcus en tjänst och dessutom är han uttråkad.

Jack är ett mysterium, vi får små tillbakablickar som får oss läsare att lära känna honom lite bättre men han är en person full av hemligheter och byter personligheter med samma lätthet som vi andra byter kläder. Jack är trovärdig i sin roll, han är inte ond men han har vad som krävs för att leva det liv han gör. Behöver han hota, skada eller döda någon så gör han det kallt utan några skuldkänslor. Just det faktum att huvudkaraktären inte är en person med många förmildrande drag som rättfärdigar hur han beter sig är en av de saker jag tycker bäst om med boken. Han har inga nobla motiv som ursäktar brotten och våldet, det som driver honom är bara utmaningen i arbetet som verkar vara det enda som verkligen kan underhålla honom.

Jag tyckte om boken och skulle ha gett den ett högre betyg om det inte varit för författarens ovilja att lämna något åt läsarens fantasi. Allt ska beskrivas i minsta lilla detalj. Jag har till exempel inget intresse av att få veta de exakta måtten på de tre olika standardstorlekarna av ISO-containrar, dessutom både i tum och meter, när det inte har någon som helst betydelse för storyn.

20140119_112425

Sådär är tyvärr mycket av boken. De detaljerade beskrivningarna är däremot bra när det kommer till saker som är relevanta, till exempel rånet och sättet Jack går tillväga när han ska försöka finna den försvunna rånaren och bytet men Hobbs verkar inte kunna utelämna något, han vet helt enkelt inte när han ska sluta rabbla fakta. Det är riktigt synd för jag gillar konceptet, den mysteriske Jack är fascinerande och boken hade kunnat vara fantastisk med hårdare redigering.

Stad av Aska – Cassandra Clare

stad-av-askaTitel: Stad av Aska
Författare: Cassandra Clare
Originaltitel: City of Ashes
Serie: The Mortal Instruments #2
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgiven: 2013
Sidor: 490
Betyg: 3/5

Stad av Aska är andra delen i den framgångsrika urban-fantasyserien The Mortal Instruments, första delen heter Stad av Skuggor och har även filmatiserats med, enligt min åsikt, tveksamt resultat och jag verkar inte ha varit ensam om min åsikt för först var det tänkt att uppföljaren inte skulle bli av men nu har visst det ändrats så snart borde vi kunna se Stad av Aska på filmduken.

Stad av Aska tar vid där Stad av Skuggor slutade. Clary försöker vänja sig vid allt nytt men önskar att saker kunde återgå till det vanliga igen. I en värld där allt är nytt, farligt och komplicerat skulle hon behöva sin mamma men hon ligger fortfarande i en magisk koma samtidigt som Valentine fortsätter med sina planer som går ut på att starta ett krig med Klave som styr den magiska världen. Clary försöker undvika Jace och istället fokusera på den trygga, välbekanta Simon men det är lättare sagt än gjort.

Det är svårt att skriva ett omdöme om den här boken utan att avslöja för mycket av handlingen eftersom många av mina åsikter baserar sig på specifika händelser men jag kan säga så mycket som att jag tyckte om den. Boken var spännande och flöt på bra, väldigt lättläst och medryckande. Det hände ett par gånger att jag plockade upp boken för att bara läsa ett par sidor men innan jag visste ordet av hade jag fastnat och läst flera kapitel.

Trots att jag vid det här laget börjar bli ganska trött på dessa triangeldraman så tyckte jag att allt annat gjorde mycket för att väga upp det. Speciellt roligt var det att få se lite mer av Valentine, jag tycker om böcker där skurken inte bara är ond för ondskans skull utan att det finns lite mer djup i karaktären och det ska bli spännande att läsa fler böcker i serien och få se vad det är han gjort med Clary och Jace och vad hans planer egentligen är.

Även om jag tycker om boken är jag lite kluven till karaktärerna. Jag tycker om Clary även om jag bara inte kan förstå mig på henne ibland och sidokaraktärerna Luke, Alec och Magnus skulle jag gärna vilja läsa mer om medan den här boken inte alls gjorde något för att förändra mina åsikter om Jace som fortfarande är lika jobbig och överdriven. Har också väldigt svårt att förstå mig på Clary och Jace, borde inte det faktum att de har fått höra att de är syskon göra det lättare än så här att hålla sig borta från varandra? De är beredda att strunta i att de, i alla fall enligt vad de tror, är syskon och ursäkta mig men det är lite för sjukt för mig…

På det stora hela blir det tummen upp för Stad av Aska och jag ser fram emot Stad av Glas som kommer ut i mars.

>Vad jag tyckte om Stad av Skuggor<

Månadssammanfattning – November

20131130_111155
Läst i november:

Legend – Marie Lu
Härskarinnan – Tiffany Reisz
Blackout – Susannah Cahalan
Månskensklockan – Peder Lagenskiöld
Kyss mig först – Lottie Moggach
Underbara Helvete – Jamie McGuire
Mörka Platser – Gillian Flynn
Fallvatten – Mikael Niemi (avbruten efter halva)
Snow White Blood Red (The Grimm Diaries Prequels #1) – Cameron Jace (short story)
Death Masks – Jim Butcher (ljudbok)
Mrs. Maddox (Beautiful #1.5) – Jamie McGuire (short story)

Böcker:Ljudböcker: 1 Short Storys: 2
Svenska:Engelska: 3

Antal lästa sidor: 2570 (1428 sidor färre än i oktober)

Kvinnliga författare: 6 Manliga författare: 4

Månadens bästa bok: Underbara Helvete, älskade den! Även Härskarinnan tyckte jag väldigt mycket om.

Månadens besvikelse: Fallvatten, tyckte den bara var obehaglig och gav upp efter att ha tvingat mig igenom halva. Inte min typ av bok.

Kommentar: November var ingen bra läsmånad. Jag gick runt med en del inre stress och oro samtidigt som mörkret sög musten ur mig så i början av månaden ville jag inget annat än att ligga nedkrupen i soffan med täckte och kuddar och kika på tv. Att jag var fast i Fallvatten som jag inte alls tyckte om gjorde inte saken bättre men saker ordnade sig, jag vande mig vid mörkret och gav upp med den boken så nu börjar läslusten återfinna sig lite. Jag är i alla fall riktigt glad över att jag äntligen blev klar med ljudboken Death Masks som jag har hållit på med länge, jag tycker om tanken med ljudböcker men det funkar så dåligt för mig.